Axel blir ägd.
Medverkande: Axel, jag, Sandersson och massa andra killar.
Sandersson (en 6:a) sitter och ritar. Han är sjukt duktig.
Axel: Du är duktig. Vad heter du?
Sandersson: Tack! Jag heter Sandersson.
Axel: Sandersson? Är inte det ett efternamn?
Josefin: Axel? Är inte det en kroppsdel?
Alla: Haha Axel - ääääägd!
Jag är snäll. Höhö. Okej, inte ljuga: jag var snäll den dagen. Eller nej, jag var snäll just då. Höhö. I alla fall ville jag vara snäll mot den lilla blyga 6:an.
Och jag tycker att jag lyckades!
Sandersson (en 6:a) sitter och ritar. Han är sjukt duktig.
Axel: Du är duktig. Vad heter du?
Sandersson: Tack! Jag heter Sandersson.
Axel: Sandersson? Är inte det ett efternamn?
Josefin: Axel? Är inte det en kroppsdel?
Alla: Haha Axel - ääääägd!
Jag är snäll. Höhö. Okej, inte ljuga: jag var snäll den dagen. Eller nej, jag var snäll just då. Höhö. I alla fall ville jag vara snäll mot den lilla blyga 6:an.
Och jag tycker att jag lyckades!
Sandra är knäpp
Jag, Sandra, Erika, Rebecka och Emilia sitter vid ett bord i skolan.
Josefin: Alltså jag vet inte riktigt vad jag ska skriva i min blogg. Kan inte ni säga något roligt som jag kan skriva?
Sandra: Men shit, vem ber sina kompisar om att säga något konstigt?
Emilia: Josefin, det är du som är den konstiga.
Rebecka: Det är ju du som manar oss till att säga konstiga saker.
Erika: Det stämmer fatiskt.
Sandra: Förresten - jag har inte hål i kinden längre!
Observera att det är Sandra som blir arg (?) för att jag bad de säga konstiga saker, och att det är hon som även, helt plötsligt, säger "jag har inte hål i kinden längre".
Det är weird.
Josefin: Alltså jag vet inte riktigt vad jag ska skriva i min blogg. Kan inte ni säga något roligt som jag kan skriva?
Sandra: Men shit, vem ber sina kompisar om att säga något konstigt?
Emilia: Josefin, det är du som är den konstiga.
Rebecka: Det är ju du som manar oss till att säga konstiga saker.
Erika: Det stämmer fatiskt.
Sandra: Förresten - jag har inte hål i kinden längre!
Observera att det är Sandra som blir arg (?) för att jag bad de säga konstiga saker, och att det är hon som även, helt plötsligt, säger "jag har inte hål i kinden längre".
Det är weird.
Rebecka
Rebecka kommer in i rummet där Elsa, Erika och jag sitter.
Rebecka: Hej, hej!
Jag, Erika och Elsa: Hej!
Jag: Erika fyller år idag.
Rebecka kramar Erika.
Rebecka: Ja må du leva!
Jag tror att hon skulle säga "Ha den äran" egentligen.
Men ibland glömmer Rebecka ord. Ibland hittar Rebecka på egna ord. Och Rebecka tror alltid att Meredith i Grey's Anatomy heter Marta.
Rebecka är söt.
Johan och Josefin
Jag, Erika och Elsa hälsar på en ny lärare, Johan.
Johan: Josefin, sjunger du?
Josefin: Ja, det gör jag faktiskt.
Johan: Okej, sjunger du professionellt eller?
Josefin: Nej det gör jag inte, även fast många säger att det är oooootroligt bra. Höhö.
Johan: Haha okej! Du har i alla fall en väldigt häftig röst tycker jag.
Josefin: Jaså, tack så jättemycket!
Johan: Nu förväntar jag mig faktiskt att du ska säga att jag har fina fofflor.
Josefin: Ja men det tycker jag absolut. Men jag tänkte att vi kanske inte känner varandra tillräckligt bra för att säga sådant, men du var ju ganska rak på sak, så; Johan, vilka fina tofflor du har!
Johan: Haha, tack så mycket!
Han verkar vara jätterolig! Jag måste se till att få prata mer med honom.
Johan: Josefin, sjunger du?
Josefin: Ja, det gör jag faktiskt.
Johan: Okej, sjunger du professionellt eller?
Josefin: Nej det gör jag inte, även fast många säger att det är oooootroligt bra. Höhö.
Johan: Haha okej! Du har i alla fall en väldigt häftig röst tycker jag.
Josefin: Jaså, tack så jättemycket!
Johan: Nu förväntar jag mig faktiskt att du ska säga att jag har fina fofflor.
Josefin: Ja men det tycker jag absolut. Men jag tänkte att vi kanske inte känner varandra tillräckligt bra för att säga sådant, men du var ju ganska rak på sak, så; Johan, vilka fina tofflor du har!
Johan: Haha, tack så mycket!
Han verkar vara jätterolig! Jag måste se till att få prata mer med honom.
Josefin - fransk hora?
Igår när vi kom till Erika och stod och "mingla" i matrummet, kommenterar Elsa mitt klädval.
Elsa: Alltså Josefin, ta inte det här fel, men du ser lite ut som en fransk hora.
Josefin: Jaså? Du är alltid så generös med komplimangerna Elsa.
Rebecka: Nej, jag håller inte med, jag tycker att du ser ut som en gudinna.
Jag valde att ta åt mig vad Rebecka sa, och ignorera Elsas kommentar.
Det jag också tycker är lite ironiskt är att det är absolut inte första gången som Elsa tycker att jag ser ut som en hora. Sedan även att hon börjar meningen med "ta inte det här fel". Alltså förlåt, men hur fan ska man ta kommentaren "du ser ut som en fransk hora"? Höhö.
Förresten är det grymt tur att jag inte kom i bara stövlarna, då vet jag inte vad Elsa skulle kallat mig.
Elsa: Alltså Josefin, ta inte det här fel, men du ser lite ut som en fransk hora.
Josefin: Jaså? Du är alltid så generös med komplimangerna Elsa.
Rebecka: Nej, jag håller inte med, jag tycker att du ser ut som en gudinna.
Jag valde att ta åt mig vad Rebecka sa, och ignorera Elsas kommentar.
Det jag också tycker är lite ironiskt är att det är absolut inte första gången som Elsa tycker att jag ser ut som en hora. Sedan även att hon börjar meningen med "ta inte det här fel". Alltså förlåt, men hur fan ska man ta kommentaren "du ser ut som en fransk hora"? Höhö.
Förresten är det grymt tur att jag inte kom i bara stövlarna, då vet jag inte vad Elsa skulle kallat mig.
Smskonversation mellan Emelie och kompis
Jag döper kompisen till Peter Pan, då jag inte kan förutse att han vill medverka i min blogg (även fast något annat verkar högst otroligt).
Peter Pan: Hej Fru Cohen. Det har tagits ett bestlut bakom eder rygg; var vid Bagnla när uret slår 12:45. Farväl.
Emelie: Uppfattat Sir. Jag ser fram emot att äntligen få träffa Ers höghet. Min djupaste respekt har ni.
Peter Pan: Mycket trevligt att höra, unga mö. Glöm icke de hundra riksdaler jag är lovad.
Emelie: Självfallet inte, ett sådant svek vore lika ohyffsat som oförlåtligt.
Peter Pan: Det var mig ett mycket belåtande svar. Må våra vägar korsas när solen står högt på himlavalvet.
Emelie: Jag ber Gudarna att så må ske, men dagen är sen nu och min Herre - det är dags att gå till vila.
Peter Pan: På återseende fröken Cohen. Må din vila vara ostörd från både man och best. På återseende.
Härligt att dagens ungdomar inte tappat bort gammalsvenskan bland all slang. Rent gudomligt tycker mina sinnen allt!
Peter Pan: Hej Fru Cohen. Det har tagits ett bestlut bakom eder rygg; var vid Bagnla när uret slår 12:45. Farväl.
Emelie: Uppfattat Sir. Jag ser fram emot att äntligen få träffa Ers höghet. Min djupaste respekt har ni.
Peter Pan: Mycket trevligt att höra, unga mö. Glöm icke de hundra riksdaler jag är lovad.
Emelie: Självfallet inte, ett sådant svek vore lika ohyffsat som oförlåtligt.
Peter Pan: Det var mig ett mycket belåtande svar. Må våra vägar korsas när solen står högt på himlavalvet.
Emelie: Jag ber Gudarna att så må ske, men dagen är sen nu och min Herre - det är dags att gå till vila.
Peter Pan: På återseende fröken Cohen. Må din vila vara ostörd från både man och best. På återseende.
Härligt att dagens ungdomar inte tappat bort gammalsvenskan bland all slang. Rent gudomligt tycker mina sinnen allt!
Konversation
PLATS: Havet i Thailand
MEDVERKANDE: Pappa, storasyster Emelie och Jag
EMELIE: AJ (Hon kliver på en sten)!
PAPPA: Var?
Alltå, Emelie gör illa sig och pappa undrar vart någonstans på kroppen. Jag står bara och stirrar på de båda människorna. Varför? Jo för att jag hör fel:
EMELIE: Haj!
Pappa: Val.
Inte så konstigt att jag blev en aning rädd. Och förvånad.
Efter att jag hade hade förstått att det varken fanns en haj eller val i närheten, tänkte jag att det kanske var en ny lek. Jag skulle precis säga "Delfin" då Emelie svarade på pappas fråga; "Foten".
Men det var nog tur att jag inte hann säga delfin då pappa och Emelie nog skulle tycka att det var lite konstigt att jag helt plötsligt sa delfin. På samma sätt som jag hade tyckt om dem. Hehe.
MEDVERKANDE: Pappa, storasyster Emelie och Jag
EMELIE: AJ (Hon kliver på en sten)!
PAPPA: Var?
Alltå, Emelie gör illa sig och pappa undrar vart någonstans på kroppen. Jag står bara och stirrar på de båda människorna. Varför? Jo för att jag hör fel:
EMELIE: Haj!
Pappa: Val.
Inte så konstigt att jag blev en aning rädd. Och förvånad.
Efter att jag hade hade förstått att det varken fanns en haj eller val i närheten, tänkte jag att det kanske var en ny lek. Jag skulle precis säga "Delfin" då Emelie svarade på pappas fråga; "Foten".
Men det var nog tur att jag inte hann säga delfin då pappa och Emelie nog skulle tycka att det var lite konstigt att jag helt plötsligt sa delfin. På samma sätt som jag hade tyckt om dem. Hehe.
