Angående förra inlägget

klagar jag inte på dålig uppfostran eller svårigheter med självkontrollen. NEJ, jag skyller på för lite kärlek i klassen. Mer kramar gott folk, mer kramar!




Kanske fixar en mistel till klassrummet. Får se hur jag gör. Hemlighet. Mysterium. Ingen vet. Alla undrar.
Även detta skämt har jag dragit för långt. Fan.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0