orginaljosefin

Idag träffade jag och Emilia Veronica på bussen. Det var... kul? Nej.
   I alla fall så var Veronica ganska speedad, och det blev inte bättre efter att jag bjöd henne på en dextrosol. Hon blev liksom helt hoppig där hon satt på sätet, började pilla hysteriskt på väskan hon hade i knäet, och så fort hon hade svalt dextrosolen (2,04 sekunder - personbästa) snappade hon åt sig min väska och började rota efter en till dextrosol.

Emilia: Vad gör hon?

Jag: Ingen aning. Veronica?

Veronica fortsätter att rota. Hon är så koncentrerad att hon inte hör oss.

Jag: Veronica? Veronica?

Emilia: Hallå, Veronica?

Veronicas huvud försvinner längre och längre ner i min väska.

Emilia: Ska vi göra något eller?

Jag: Jag vet inte.

Emilia smyger fram till Veronicas säte (mittemot oss, vi sitter i "barnvagnsektionen") och petar henne lite försiktigt på axeln. Men ingen reaktion.
Istället börjar Emilia att dra upp Veronicas, nästan helt gömda, huvud ur min väska. Efter ett tag av att Emilia dragit i både hår och huvud är nästan hela Veronicas ansikte synligt.

Jag: Alltså... Hur är det egentligen?

Veronica: Socker!

Jag och Emilia: Huh?

Veronica: Jag vill ha socker!

Emilia: Jag tror inte att det är så bra. Du är rätt speedad.

Jag: Jag håller med, du kanske ska ta det lite lugnt. Du är läskig. Höhö.

Veronica tittar på mig och Emilia som om vi vora dumma i huvudet. Hon är tyst ett tag.

Veronica: Socker är bättre än allt!

---

Hmm. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Däremot tror jag att två veckor i Thailand kommer att vara nödvändigt för Veronica.

Men jag tycker att detta är viktigt att säga till Veronica att hon inte ska äta så mycket socker. Du har redan problem med dina tänder, och socker är verkligen inget som förbättrar dem!