orginaljosefin

Jag stänger aldrig av min mobiltelefon. Alltså verkligen aldrig. I skolan har jag den på ljudlös, och på natten laddas den.
Till och med när jag är på bio har jag den på ljudlös.

Men så för några dagar sedan (i fredags) så var jag på en teater med Henrik Dorsin, jag rekomenderar by the way, och jag var tvungen att stänga av mobilen.

När jag sedan satte mig i bilen, och skulle sätta på min mobil igen, kom jag inte ihåg min pin-kod.
   Jag testade med en kod - fel. Jag testade en annan - fel. Jag kände nu hur paniken började sprida sig, hur benen började skaka och hur mitt blodtryck gick upp i 300.
 Vem är jag utan en fungerande mobil?

Jag blundade och försökte mentalt leta reda på instruktionsboken jag fick när jag köpte mobilen, i mitt mycket ostädade rum. Efter att psykiskt lyft på både tröjor och gitarrer, kom jag på att jag inte hade någon blekaste aning om vad boken var.

Svetten rann nerför mina kinder, afrot stod åt alla håll på grund av fukten, mina händer darrade och jag kände hur hjärtat bankade fortare och fortare.

Efter fyra doser av lugnande kunde jag äntligen somna efter en nervös och skakig bilresa hem,



På lördag förmiddag åkte jag in till stan med Elsa.

Elsa och jag går lugnt på hamngatan.

Josefin: Elsa, jag måste in till en telenorbutik.
Elsa: Varför då?
Josefin: Ähh, för jag har glömt mig pin-kod...
Elsa: Va? Har inte du haft din mobil i typ ett och ett halvt år?!
Josefin: Jo...


Vi går in i en Telenorbutik.

Man: Hej, kan jag hjälpa er med något? Ni är båda otroligt attraktiva.
Josefin: Höhö, jo tack, vi vet. Och ja, det här kommer ju att låta helt sjukt, men jag har glömt bort min pin-kod.
Man: Jag är inte förvånad. Det måste tagit dig hur lång tid som helst  att göra dig så otroligt vacker, det är inte konstigt om du glömmer annat då.
Josefin: Nej nej, jag har inte något smink på mig idag. Och den här gamla trasan (pekar på min klänning)... Höhö.
Man: Jaså. Naturlig skönhet?
Josefin: Alltid! Hur som helst, skulle du kunna hjälpa mig med mitt pin-kodproblem?
Man: Står abonnemanget på dig?
Josefin: Nej.
Man: Då kan jag inte hjälpa dig tyvärr.
Josefin: Okej, men tack ändå.
Man: Ingen fara vackra mö!


Det är jobbigt när man får så mycket komplemanger när man bara vill ställa en så enkel fråga.



Hur som helst, jag kom på min pin-kod när jag och Elsa åkte bussen hem. Härligt med normal puls igen!