orginaljosefin

Jag är alltså 16 år och går i första ring i gymnasiet. Nu är en tid för skoltrötthet.
Så nu när det är jullov i två och en halv vecka borde jag vara överlycklig, precis som alla andra i min ålder. Men varför saknar jag folk i min klass supermycket efter typ två dagar på lovet?
Det är ju bara lööööjligt.

Jag och Elsa pratade om det här igår (Elsa går inte i min klass) och vi kom fram till hur olika vi är på den här fronten.
Elsa gillar både skolan och sin klass, men har längtat efter jullov i ungefär tre månader, och njuter varje dag.
Jag älskar skolan och min klass, och har bävat inför julllovet i ungefär tre månader, och känner sorg och saknad varje dag.
Elsa är den här personen som sista dagen varje lov inte skulle förvåna om hon grät igenom hela dagen. Hon är deppig sista dagen på varje lov och är okontaktbar och sitter oftast bara på en stol i köket och ser sitt liv flasha förbi.
Jag går och lägger mig extra tidigt sista dagen på lovet för att nästa dag ska komma snabbare.

Trots detta känner jag ändå glädje över att hinna vara med mina andra kompisar, de som inte går i min klass. Så Rebecka, Erika, Elsa och Veronica - framförallt ni, känn er uppskattade trots mina abstinensbesvär.

Det är faktiskt något jag har tänkt på, om jag efter två dagar redan känner saknad för några i min klass, hur ska det gå om en vecka? Två veckor?
Herregud - Jag är rädd.